Min kropp har gått i dvala men resten av världen fortsätter att hasta fram i samma fart som förut. Detta gör att jag hamnar lite utanför allting, jag ser och hör vad som händer runt omkring mig men känner mig inte riktigt delaktig. Jag har bestämt mig för att det är ok, det får vara så nu. Jag orkar inte pressa mig till sånt som min kropp inte vill. Jag ser på bra film, jag fotograferar och umgås lite lagom mycket, och jobbar och tränar såklart.
Sen, kanske lite längre in i vintern, när jag är redo för dansgolv och drinkar, det ögonblicket kommer att ristas i sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar